International Vilnius Painting Triennial

05.09.2024 – 27.10.2024

"In the watercolours by Erik Jeor we experience both the symbiotic fluctuations of the surface and the pigments. It is a kind of hydrological morphology that together form a series of states of being, where the works are created by controlling the flows that occur when the paper and watercolor meet and mix…

…Painting is not a closed chapter in the history of art. It has expanded, folded into the outside world and adapted. Greenberg's definition of modern painting as an orientation towards the surface, and his description of Newman's painting as a transition from surface to field still resonates in contemporary art, also in the multipolar Nordic painting."

Quotes from An Essay on the possible-impossible death of painting by curator Henrik B. Andersen

With support for this international exchange by The Swedish Arts Grants Committee

For more info please contact: info@saskianeuman.com

17—19.05.2024

Welcome home

Home is where the heart is. Good to be gone, great to be home.

The presentation, “Welcome Home”, represents an extension of the gallery with a curated living room presenting all represented artists. The home symbolises the idea of solace and fortitude, a concept widely discussed and sought after throughout history, to present day. Each artist has created new work, alluding to their own relationship with the concept of the home. From a theoretical perspective of what a home represents, to practical or surreal embodiments of what it houses.

Tapestry - Fra angelico, 2024

Tapestry

12 kvm

Edition of 22 plus 3 artist's proofs

Tapestry - Nyponros, 2024

Tapestry

12 kvm

Edition of 22 plus 3 artist's proofs

Tapestry - Gullviva, 2024

Tapestry

12 kvm

Edition of 22 plus 3 artist's proofs

Original paintings by Erik Jeor, part of Market Art Fair 2024 as a reproduction of a tapestry

Nyponros - Blommornas Drottning - Rosa Canina, 2024

Watercolor on paper

105 x 75 cm with oak frame

Trädgård, efter Fra Angelico, 2024

Watercolor on paper

105 x 75 cm with oak frame

Gullviva - Jungfru Marie Nycklar - Primula veris, 2024

Watercolor on paper

105 x 75 cm with oak frame

For inquiries and more information please contact

Saskia Neuman saskia@saskianeuman.com

Sara Bäckbro sara@saskianeuman.com

Saskia Neuman Gallery

Linnégatan 19

114 47 Stockholm

info@saskianeuman.com

www.saskianeumangallery.com

Saskia Neuman Gallery booth at Market Art Fair Stockholm, Liljevalchs, with Tobias Bradford (SE) Harry Andersson (SE) Dimen Abdulla (SE) Emma Jönsson (SE) Erik Jeor (SE) Josef Jägenfält (SE) Jakob Solgren (SE) Justin Swinburne (US) Kasper Nordenström (SE) Mark Dion (US) Nadine Byrne (SE) Niklas Delin (SE) Pia Ferm (SE) Susanna Jablonski (SE)

Canticum

27.04 – 31.05.2024

In the suite of works exhibited at Sigtunastiftelsen, Erik Jeor has allowed himself to be guided by silence, towards a listening of painting. Wandering amidst Stockholm’s natural landscapes during the height of the pandemic gave rise to a new landscape imagery with soft, fresh hues of color. Here, the artist is met by the chastisement and liberation of the nordic seasons, with subtle sounds of ice, water and fauna. The paintings carry the ability to ‘record’ their surroundings and convey both their sound as well as silence. In them, silence becomes more than the absence of sound.

“Does an echo resonate from nature?” “Does joy linger from its melody?”

Colour is vital in the delicate process of dripping and brush strokes. It serves not just a mere tool at the artist's disposal, but is allowed to move freely and establish shapes across the foundation. The motif is heaven and earth. There is a deliberate intent behind the transition across places and states of being. The work explores not only our relationship with nature, but with faith as well. In Erik Jeor's painting, there is a desire to turn towards God and receive, wandering in nature and the act of painting. The landscapes catch the melancholia of our time, while the painting bears witness to a lasting and eternal beauty. Notes of a new song emerge out of deafening silence.

Of Listening and Painting, 09.11—17.12.2022, comprising 15 significant new works on paper and a suite of more miniature paintings, invites us to witness the act of listening through the art of painting. In his daily life, Erik Jeor seeks out silence, often in nature, where the noise of his surroundings confronts him. There, the artist encounters the subtle sound of ice, water, and fauna, allowing the Nordic seasonal characteristics to come to life.

Jeor's work introduces the notion that the paint is more than what it appears; it seeps through, building each shape on the paper. The paint is the basic form and is not limited by merely being one tool of many at the artist's disposal. Paint is the essential body within each artwork, and without dictating the process, Jeor's intention is ever present in each delicate dripping and brushstroke.

This new body of work conjures the feeling of being in a dreamlike state while simultaneously present. Jeor has explicitly bided his time, allowing each setting and each image to pervade his psyche. Jeor explores his relationship to belief and religion throughout his work, creating room for addition and sublimation in his painting and throughout his life. Picture and music all fall under the auspice of faith, an integral component of the artist's life, guiding his decisions and creating new avenues for the artist to explore.

Jeor paints earth, a new sky… While reflecting on history's great masters, melancholy builds in Jeor, often affecting his work. His paintings can record his surroundings and return their sound and silence, enabling earth to become an integral part of the act of viewership. It is as if Jeor intends those various states of being throughout the world to travel through the earth, allowing for a state of chaos from faraway places to become part of a shared experience, part of his narrative. Silence becomes more than just the absence of noise in the artist's work. The paintings conjure myriad feelings, mimicking bodies of emotion created from the memory of both loss and joy. They are imbued into our daily lives and then forgotten while allowing them to swell to the surface of our consciousness.

PRESS

13.11.2022 Aftonbladets & Svenska Dagbladets editorial offices, konstpodden ' I Själva Verket' ↗ Clemens Poellinger & Ulrika Stahre

14.11.2022 Om Konst ↗ Susanna Slöör

08.11.2022 Nöjesguiden ↗ Sara Bäckbro

09.11.2022 ArtNotes ↗ Malin Ebbing

09.12.2022 Konsthelg i Stockholm, Bbys Magazine — Barnebys.se ↗

(In Swedish)

Erik Jeor’s utställning på Nordiska Galleriet i Stockholm består av en grupp målningar som fortsatt utforskar samspelet och energin mellan två till synes helt disparata redan existerande bilder. I sina nya verk ur sviten ”Double Take” utvecklar och förfinar han de överlappningar och omtolkningar av andra konstnärers verk han påbörjade med ”Icônes”. 

I svitens tidigaste verk, ”Another Kind of Infinity”, målar han av Robert Mapplethorpes på sin tids extremt provokativa ”Man in polyester suit”. I Jeor’s verk förflyttas den fotografiska bilden av Mapplethorpes älskare Milton Moores kön till akvarell på papper där den möter kryptiska tecken ur outsider art-konstnären Melvin Ways kosmologiskt inspirerade bildvärld. I andra målningar närmar sig Erik Jeor verk av matematikern Leonhard Euler, verksam i Sankt Petersburg på 1700-talet och den schweiziske 1800-talsmålaren Robert Zünd.

Konstnären jämför sitt skapande med hur en discjockey vid mixerbordet medvetandegörs om att musik alltid kommer någonstans ifrån. Övergången från en låt och rytm till en annan skapar nya sammanhang, blir till något eget, till dj:ns signatur. ”Friktionen mellan två befintliga verk blir min utgångspunkt. Jag målar själva övergången i tunna lager på ett 300 grams papper”. 

Själva måleriakten är explorativ. Trots ett långt förarbete blir den en undersökning där slutresultatet, hur de båda bilderna – Erik Jeor’s ”Double Take” – samverkar, i det längsta förblir oklart. Samtidigt beskriver han arbetet som reparativt. Medan han omsorgsfullt känner sig fram med penseln i transparent färg där alla spår av måleriet syns klarnar det varför en viss bild utövat en sådan dragningskraft. I avbildningens väsen ligger ett kontemplativt drag som konstnären bejakar: ”Att måla av är att iaktta under längre tid, att låta ögonen vandra omkring i motivet, att bli varse ting som inte märks vid första anblicken”.

När ett verk väl är färdigt ger det en aning om var nästa målning ska ta vid. Det blir en portal som vägleder Erik Jeor vidare in i ett djupt bildat, innehållsrikt och mångbottnat konstnärskap.

/Clemens Poellinger

For twenty years or so, Erik Jeor has lived with Andrei Rublev's icons, wrestled with them, pondered them and sometimes even refused them. But in the encounter with the icons in the soft ground of copper printmaking, something happened that suddenly made them unreservedly enjoyable. At ed.art, he now presents five soft-ground etchings, in dialogue with Andrei Rublev's famous icons.

It all started when Erik Jeor found a book with Rublev's icons in an antique shop.

– They hit me, and they still do. I have thought about what it is, that gives the icons such an appeal, and I have concluded that it is because they have both depth and passion. They show what a love relationship looks like; from birth to death. To miss someone, to lose someone, to retain someone, to cherish something, to fall in love again.

– The language of religion offers concepts for things like guilt, death, forgiveness. Even if they have a place in science and philosophy, they are two-dimensional. In the religious experience, they are three-dimensional. I have turned to religion for that reason.

Part One at Galerie Ora Ora, Hong Kong, 19 October - 14 November 2018

Part Two at Art 021, Shanghai Exhibition Center, 8 - 11 November 2018

Galerie Ora-Ora (Hong Kong) is proud to present the group exhibition Nature Speaks. From the seventeenth century genius of Claude Lorrain and Nicolas Poussin, into the 19th Century with self-taught artist Winslow Homer and ground-breaking impressionists like Claude Monet, western art entered the 20th century with a strong impetus of landscape innovation. The Chinese tradition was a longer and more varied one, which entered the 20thCentury with an increasing willingness to look westwards. The subject matter inspired both hemispheres for equal reasons: both Eastern and Western artists have been capturing nature’s beauty of colour, its shifting light, the inconceivable elegance of its forms and the unpredictable complexion of its landscapes. 

VOLTA NY 2018, New York

7 - 11 March 2018

Galerie Ora Ora presents a solo exhibition with Swedish artist Erik Jeor that unleashes images of turmoil, tempest, our planet mired in involuntary upheaval. Each painting carries a soundtrack of the earth, an imprint of the transference of seismic catastrophe, landslide, typhoon and hailstorm onto the page. Pinned to the wall, unframed, unconfined by glass, each watercolour is a billowing sail of sound. At Volta NY, the silent image will find its voice.

Feeling Erik Jeor’s paintings, we learn that silence as we understand it is one of our delusions. The sounds of the natural world before us merge with the noises of our bodies and emotions. The vibrations of the earth are felt and heard within our own bodies; the scars on the ground merge with wrinkles on our skin. By hearing the earth, we learn to hear ourselves: the pumping, channelling, inhaling, the missed beat, the closing eye, the opening pores, the slow exhale…

L´APESANTEUR

9 Feb - 10 March 2018 at Galleri Benoni, Copenhagen

Exhibition made with support from The Swedish Arts Grants Committee 

In Swedish: 

Två så olika konstnärer som makarna Erik Jeor och Elvire Soyez ingår en legering på Galleri Benoni: Jeors akvareller, flyktiga och flytande som luft och vatten med Soyez solida skulpturer, skapade av eld och jord.

Titeln ”L´Apesanteur” innehåller både tyngd och dess upphävande: tyngd och tyngdlöshet (ett tema som upptog Simone Weil). Erik Jeors akvareller svävar i en rymd eller submarin värld, mellan form och formlöst, kropp och landskap, abstrakt tecken och figur. Mellan apokalyps och lycka. Svävande, simmande - men de har uppstått ur den rinnande färgens gravitation, dess egen fysiska tyngd.

Och Elvire Soyez objekt i bränd lera som vilar tungt på underlaget rymmer samtidigt det viktlösa och himmelska: den urgamla armeniska kyrkan omgiven av ett moln. Och den kristallinskt formade bergstoppen övergår i en kultbyggnad, besläktad med futurismens och expressionismens himlastormande utopier. I det jordiska inkarneras det spirituella, som i erotiken: en skåra i snigeln. Metamorfoserna blottar ett leende. / Peter Cornell

Riche & Teatergrillen 01.03 – 30.04 - 2016

In Swedish:

Utställningen Un air familier tar avstamp i den mångtydiga innebörden av det franska ordet ”familier”. En grundtanke som löper likt en ledstång genom Erik Jeors och Elvire Soyez verk. Utan nostalgi går det både att förbinda med det som uppenbarar sig gång på gång som det som präglar oss.

I Jeors nya målningar utforskas betydelsen av ikonen. Som kultbilder fyllda av sakral mening och historiens tyngd och som idoler tapetserade på trånande tonårsväggar. I nebulösa akvareller framträder studier av bekanta motiv fram – Rubens Crucifixion, Mike Kelley i videoverket The Banana Man, Rembrandts Den förlorade sonens återkomst och Fred Holland Days reproduktioner av Jesus på korset. I ikonmåleri förblir ritualen och bönen den materia som står över val av träslag och färg. Det har sagts att ikonen skrivs, snarare än målas då den förutsätter en ständig närvaro av den heliga skriften och traditionens symbolspråk. I Jeors fall har språket bildats av byggstenar ur konsthistoria och film. Minnet av det som bärs med och genomsyrar varandet. Som i Francis Bacons envetna studier av Velázquez porträtt av påven Innocentius X transformeras motivet i Jeors verk genom en avvikande färgskala, ett nästintill neonlysande färgspektrum. Samtidigt upplöses avbildningarna av akvarellens flödande oskärpa.

Mot en förtätad bakgrund av svarta kritmönster, också de tagna från konsthistoriska förlagor, svävar kultfigurerna som i osynliga vajrar. Här bildar de tecken som utgör bakgrunden ett chiffer för tydning där de tillsammans med den konturlösa ”ikonen” landar i en svårgenomtränglig gåta trots sin igenkännlighet.

Det bekanta spelar också en betydande roll i Elvire Soyez konstnärskap men sätts ständigt ur spel av besvärliga dråpligheter och absurditet. Dadaismens vardagsföremål samlas i maniska konstellationer och utformas i egendomliga material...

...I Un air familier berör konstnärerna det vardagliga och bekanta med olika tillvägagångssätt. Jeor omfamnar moderna ikoner som förts samman i ett drömlikt sinnestillstånd med ett flöde av explicita källor. Soyez ifrågasätter det kända med oförvägen humor som båda betecknar en längtan och ett avstånd till det kända.

Ulrika Pilo, Stockholm, 1a mars 2016

Galleri Benoni i Köpenhamn + Angelika Knäpper Gallery i Stockholm

In Swedish:

Sista året har Erik Jeor arbetat med en serie verk i dialog med Morton Feldmans slagverkssolo Kungen av Danmark. Feldman skrev stycket i augusti 1964 i Coney Island. Livet på stranden inspirerade honom till att skriva för en ensam slagverkare. Feldman ritar ett grafiskt partitur för fingrar, händer och armar. Notationen är öppen och förhindrar upprepning. De mjuka ljuden har en helt annan form än andra slagverkssolon.

Musikverket handlar om Christian X som under den nazistiska ockupationen av Danmark bar den gula davidsstjärnan. Identifikationen med den andre ger verket ett djup och allvar som berör. Feldman kallar det tyst motstånd, med en referens till militärmusikens potens.

Feldman ljuder oupphörligen i ateljén. Rytmen i färgpåläggningen påverkas av hur ackorden anländer invävda i tystnaden. Rytmerna är oregelbundna och överlappande, passerar oberoende av alla hierarker. Fokus växlar, något fult framträder, ett kollage av skräp manar till ett språng, de kontinuerliga estetiska omdömenas egen estetik.

Målningarna har sitt unika partitur, varje verk uttrycker det som inte kan upprepas. Vad händer sedan? Medger döden rörelser? Är döden tyst?

Stockholm, 2012

Allegra LaViola Gallery, New York 2010 + Angelika Knäpper Gallery, Stockholm 2009

In Swedish:

“Det förefaller som om Jeor vill sammanföra två slags måleri i en och samma bild, att förena det som blir färdigt ”på sitt vis” med det som aldrig blir färdigt.”

Olle Granath, text till katalog/utställning

“Att befinna sig i limbo, mellan himmel och helvete…” “...Jeors sökande efter att fixera detta ”emellan” lever kvar som lagrade händelser efter färgens framfart…”

Susanna Slöör

http://www.omkonst.com/09-jeor-erik.shtml

“Hos Jeor finns som hos Öyvind Fahlström en fascination för kosmiska sammanhang, mentala tillstånd och outgrundliga skapelseberättelser.”

Sophie Allgård

http://www.svd.se/magnifika-byggstenar

“I en text av konstkritikern Anthony Everitt om den tyske informalisten Wols beskrivs dennes konst som "... en bekräftelse av existensen genom handling...". 

Sammanfattningen skulle mycket väl kunna gälla även för Jeors arbetssätt.”

Leif Mattsson  

http://www.omkonst.com/07-jeor-erik.shtml

“Jeors bilder innehåller i stort sett lika mycket tomhet som visuell – man frestat att säga materiell – förtätning.”

Anders Olofsson

http://konsten.net/angelika-knapper-gallery-stockholm-erik-jeor-208-209/

Knäpper + Baumgarten Gallery, Stockholm 2007

 In Swedish:

Den mäktiga, mer än två meter breda, sepiafärgade akvarellen heter Raan Mutta. Är det världens födelse vi ser, eller apokalyps? 
Förmodligen bådadera, i en böljande rörelse mellan tillblivelse och destruktion. Och förmodligen vet inte ens konstnären Erik Jeor riktigt vad som är vad. Det är inte heller hans uppdrag för han tycks låta den fina penseln vandra och uppfinna som den vill, automatiskt och på egen hand. Och destruktion är också skapelse.

Ett myller av distinkta figurationer ur ett slags bestiarium blandas med nebulösa färgsjok som expanderar och rinner över papperet. Det är en världsbild men också en inre bild, släkt med 50-talets informella målare som Fautrier, Wols, Michaux eller Unica Zürn, en samling mer eller mindre extrema särlingar.
  I sin bok om barocken och vecket associerar Gilles Deleuze just till den informella konsten och även om Erik Jeor inte arbetar med veckad färgmateria så tillhör han ändå den barocka andan i sina excesser och gränslöshet. Hans tidigare serie Monster kunde vid första anblicken likna putti som i sitt skära hull och pastellfärger svävar omkring i någon barockkupol.

Raan Mutta såg jag som ett landskap, men de övriga målningarna – de har namn som Ruben Flesh eller Kimnerly Speck – utgår snarare från kropp och anatomi, från kroppens inre: inälvor, blodådror, vävnad eller preparat under mikroskopet. Också här tillvarons pendelrörelse mellan form och formlöst, struktur och upplösning.

Peter Cornell @ Expressen, April 2007